Finns det någon som inte kan gissa sig till varför Dubais ekonomi är på väg ner i källaren? En kulisstad för svinrika som inte bryr sig om utsläppsrätter eller ekologi, byggd med slavarbetare från Asien. Surprise surprise att hoppborgen har tappat luft...

Medelålders grisbonde söker fru. Hobbies: missköta djur, bete mig snorkigt, vägra erkänna misstag. Kom gumman får du Swedish "Meat".

Reklambranschen är den enda jag känner till som skulle kunna existera utan någon extern kundbas. Tänk er själva en kedja reklambyråer som gör reklam åt varandra och bildar en cirkel. I mellanstadiet skulle vi ha kallat det en "bögring". Byråerna skulle kunna bilda en perpeetum mobile, där en lång kedja byråer gör reklam åt varandra och fakturerar framåt tills den sista i kedjan fakturerar den första. Ett självuppehållande ekonomiskt system.

Kan ingen prova?

Senaste nytt: soldater i Afghanistan lika chockade som svensk allmänhet. "Inte fan trodde vi att vi skulle bli beskjutna!"

Kolla in Ogilvys nya reklamfilm för preventivmedel. Du kan ta människan ur trashet, men du kan inte ta trashet ur människan.

Som ni har märkt, har september varit en långsam månad här på Hitleresque. Det är nog min semester som spökar. Den har nämligen precis börjat.

See u on the flipside.

Svenska hollywoodfruar är lyteskomik. Mer behöver man inte säga.

Aftonhoran

På åttiotalet hette den grabbigaste grabbfilmen Top Gun och den tjejigaste tjejfilmen Dirty Dancing. De kom med ett års mellanrum - 86 respektive 87. Såhär i efterhand, när man har kunnat svälja stoltheten och se Dirty Dancing, inte bara en gång utan flera, är det lite lätt ironiskt att jag numera tycker att Dirty Dancing är den bättre av de två.

Låt mig var tydlig: ingen av filmerna är egentligen särskilt bra. De har snarare hamnat i den där delen av medvetandet som styrs mer av nostalgi än av god smak, varför båda två är acceptabla. Ungefär som Star Wars episod IV, V och VI.

Båda filmerna är egentligen ruskigt lika varandra och bygger på i stort sett exakt samma formula: en hjälte/hjältinna med oväntad talang får en chans att utveckla sin talang, överkommer sina svårigheter och en händelse som är relaterad till huvudintresset, blir också föremål för ett romantiskt intresse som står i tätt samband med huvudintresset, och efter en kort men till synes olösbar konflikt får chans att visa sitt rätta jag och vinner acceptans, ära och berömmelse.

"He's on your six Baby" - "I can't shake him!"

Top Gun råkar handla om en bångstyrig men briljant stridspilot och Dirty Dancing om en lite tafatt och kuvad överklassbrutta som får lära sig dansa "på riktigt" av en hunk. Den förra omges av en grabbig doft av läder och flygfotogen, den andra av sockervadd och nytvättade lakan. Och båda innehåller vissa ingredienser som tidvis gör dem alldeles förfärligt usla - Top Gun är smetfull av så många tekniska missar och fel att man knappt kan titta innan de skjuter samma missil 4 gånger, Dirty Dancings soundtrack består av åttiotalsmusik men ska utspela sig 1963. Man kan ju fråga sig om det senare verkligen är ett misstag - antagligen inte, jag menar A Knight's Tale är ju smockad med medvetna anakronismer. Men anakronismer som spänner över 500-700 år är en sak, tjugo år är liksom inte riktigt funktionellt.

Hur som helst, ett par filmer som präglade vardagen under min uppväxt - eller kanske inte vardagen, men debatten om film. När jag pluggade, tio år efter dessa filmer, kunde debatten fortfarande gå het när vi, nu vuxna, tvingades de dem igen. Och jag upptäckte motvilligt att Top Gun upplevelsemässigt egentligen är en aning sämre än Dirty Dancing.

Detta apropå Patrick Swayzes bortgång: SvD, DN, Aftonhoran, Exponeringen